Fords första europeiska sammansättningsfabrik byggdes upp 1911 i Manchester. Dit kom T-Fordar i packlårar direkt från Detroit. Den nya fabriken i Dagenham öppnades i oktober 1931. I december samma år hade man den första prototypen av Ford Y färdig, en B-Ford i förminskad skala. I oktober 1938 ersattes De Luxe av Prefect och 1939 ersattes modell Y (Junior) av Anglia, tillverkningen stoppades 1941 av kriget. Anglia-modellen återupplivades 1945 och blev en av de mest betydelsefulla engelska Ford-bilarna efter kriget. I Sverige var Ford den första fredsbilen. 1949 fick Anglian en ny kylarmaskering och döptes om till Popular då Anglian kom med helt ny modell 1953, Popular tillverkades till 1959.

Större bilar tillverkades också, bl a V8-modellen från 1932 till 1939. Efter kriget kom Ford Pilot som tillverkades mellan 1947 och 1951.

Ford Junior 1934	Prefect 1950	Zephyr six 1951

Vid 1950 års London Motor Show visade Ford sina första helt nya efterkrigsbilar, Consul och Zephyr Six. Från 1953 fanns en lyxversion av Zephyr som hette Zodiac, dessa bilar tillverkades till 1956 då de ersattes av nya modeller. 1963 släppte Ford i Dagenham ut en av sina bäst säljande bilar någonsin - Cortina.

Fordson var skåpbils-versionen av Anglia och Prefect, efter 1953 hette skåpbilen Ford Thames. 1959 kom ny modell av Anglia med "felvänd bakruta". 1968 lades Anglia-namnet i malpåse då efterföljaren Escort presenterades.

Anglia 1952	Anglia 1958	Zephyr 1959

Den första franska Ford-fabriken var en sammansättningsanläggning som anlades 1916 i Bordeaux av Percival Perry som var chef för engelska Ford. Här monterades T-Fordar fram till 1925, då en ny fabrik intill Paris förvärvades, här monterades T-Fordar, A-Fordar och modell Y fram till 1934 men försäljningen gick inte lika bra i Frankrike som i England och Tyskland. En sammanslagning med Mathis-bolaget i Strasbourg skedde 1934, dessa var den fjärde största biltillverkaren i Frankrike men försäljningen hade minskat kraftigt. Ett nytt bolag, SA Francaise Matford bildades i september 1934, tanken var att Matford-bilar skulle tillverkas vid sidan om existerande Mathis-modellerna men fabriken tillverkade snart endast Matford. Bilarna var identiska med den amerikanska Ford V typ 48 och de sålde bra i Frankrike. Då krigshotet ökade beslöts det att fabriken skulle flytta till Poissy i närheten av Paris. Den invaderades av tyskarna 1940 och de följande åren tillverkades endast lastbilar till den tyska armén.

Ford Vedette 1954		Ford/Simca Vedette 1957

I april 1948 premiärvisades Vedette, bilen var från början tänkt som en liten Ford i USA men lades i malpåse. Men då den franske chefen var på besök i USA och fick se projektet blev han intresserad, den franska Ford-fabriken behövde en ersättare för sin förkrigsmodell. Årsmodellerna 1949 - 52 är i stort sett identiska, 1953 fick modellen en ny grill, odelad vindruta och ett förlängt bakparti och 1954 som var sista året för modellen var det bara smärre förändringar. Trots att franska Ford-fabriken under 1954 kunde producera sin 100 000:e Vedette sedan starten hösten 1948 var företaget på ruinens brant och en ny modell var ett måste.

På våren 1954 träffades chefen för Ford S.A.F. och Henri-Theodore Pigozzi, grundaren av Simcafabriken. Resultatet blev att Simca tog över den franska Ford-fabriken och fortsatte tillverka Vedette. I Frankrike kom Vedetten att säljas som Simca men i övriga världen såldes den som Ford till 1958.

I slutet av 1924 öppnade Ford Motor Co försäljningskontor i Berlin och 1926 stod den första T-Forden färdig. 1929 köptes ett markområde i Köln och 1931 började sammansättning av A-Ford i lastbilsutförande. 1932 började sammansättning av Ford Köln 19Y som var samma som den engelska modell Y och 1935 kom Ford Eifel, den fick en ansiktslyftning 1936 och tillverkades fram till 1938.

Ford Eifel 1939	Taunus 1954	FK Transit 1964

Ford Taunus var den första helt tyska Forden. Produktionen började i april 1939 och tillverkades fram till 1942. Efter krigsslutet dröjde det till november 1948 innan tyska Ford återigen kunde bygga personbilar. I januari 1952 debuterade tyska Fords första efterkrigsmodell, Taunus 12M. Den hade sidventilmotor medan 15M som kom 1955 hade toppventilmotor. I augusti 1957 började tillverkningen av nya Taunus 17M (modell P2), den blev ibland kallad "barock-Taunus".

Taunus 17M P2 1959	Taunus 12M 1960	Taunus 17M P3 1964

I mars 1953 presenterades Ford FK 1000, FK stod för Ford Kastenwagen (skåpbil) och siffrorna för lastkapaciteten. Man tog upp konkurrenten med VW skåp och båda sålde bra, var vanliga i stadsbilden på 1950- till 70-talet. 1961 ändrades namnet till TT, Taunus Transit. Liksom Volvo Duett var Transiten en vanlig Televerksvagn. Mot slutet av 1965 lades produktionen ned. Ersättaren blev Ford Transit med V4-motor.

I september 1960 ersattes 17M P2-modellen av P3 som hade en mycket självständig formgivning med mjuka linjer och blev mycket framgångsrik, och 1962 kom en ny 12M, mod P4 som var Fords första framhjulsdrivna bil. Den hade en V4-motor som senare blev allenarådande i alla tyska Fordar och gjorde stor succe hos Saab, 12M tillverkades till 1970. Ny modell på Taunus presenterades på sommaren 1964, 17M med V4 motor och senare 20M med V6 motor. 1968 blev modellen kantigare i sin formgivning och 1972 var det slut med M-serien. Taunus efterträddes av Sierra 1982.

Taunus större modeller ersattes av Consul och Granada 1972, den mindre modellen blev samma som den engelska Cortina. 1982 kom Sierran som efterträddes 1993 av Mondeo mkI (1993-1997), Mondeo mkII kom 1997. Scorpio efterträdde Consul och Granada. I januari 1968 började Escorten tillverkas i Köln och i den nya belgiska fabriken i Genk, som tyska Ford hade tagit ledningen över. Capri tillverkades mellan 1968 och 1977 både i Tyskland och England, en ny modell på Capri fanns till 1986.

Mer om Ford Taunus i Wikipedia.